amanda & carro

Hur ska man beskriva det?..
Jag ska inte säga att jag mår dåligt, för det gör jag inte. Men jag mår ju fan inte bra? Det är.. Det är jobbigt. Bara riktigt jävla jobbigt.. Att varje dag gå runt med känslan av att inte ha någonting kvar, det är någonting som tynger ner hjärtat en aning. Och när jag sitter och tänker på allt som jag mist, så blir det bara en stor jävla klump. Det känns tungt och tomt i bröstet. Det känns verkligen. Det hugger till i hjärtat när jag tänker på allt, det gör ont inuti mig. Jag har misst allt jag älskat/älskar. Fucking allt! Kan ni förstå hur det känns? Nej.. Jag tror nog inte det. Jag har mist all min lycka som jag har haft i min vardag. Jag menar inte att jag lever utan skratt, för skrattar är något jag gör flera gånger dagligen. Men jag pratar om den här känslan av äkta lycka. Vart har den tagit vägen? Jag kan inte känna den.. Jag mår inte bra, jag vet att det finns sånna som har det absolut så mycket värre. Det här är ingenting, men det är en fucking stark känsla ändå. Jag miste personen som jag älskade över allt annat på den här jorden. Det har nog varit det jobbigaste, efter som att jag inte kan gå vidare, känslorna vägrar att lätta.. Allt är helt knas. Jag är så jävla förvirrad just nu. Allt har försvunnit, vad har jag kvar? Jag lever på musik, får fram mina känslor genom att lyssna på texter, jag vet knapt vem jag är längre. Jag lever dag efter dag, bara tar allt som det kommer, låter det bli som det blir. Orkar inte anstränga mig.. Vad ska man göra när saknad, svek, tårar och sorg har tagit över ens liv .. ?

Nej nu ska jag inte sitta här och vara ego, ska istället berätta för er om min kväll.. Min kusin fyller ju somsagt år idag, så vi har varit där & käkat tacos, fikat, sparkat lite fotboll med kusinerna och brännboll med allihopa. Det var mysigt. Men hörni, jag orkar faktist inte skriva, har varken lust eller är på humör för det. Men ni får ha det bäst. /En riktigt utsliten amanda.